Jag tar kritik. Gör det du också

Den hätska debatten göder dumheten. Sålunda lyder rubriken till den artikel som orden länkar till. Hjälp mig gärna cementera mitt upphovsrättsbrott genom att klicka på den - det är en artikel värd att ha läst.

Den grundar sig på en bortglömd skillnad. Skillnaden mellan kritik och att vara ett reflexmässigt vrålneggo. De är inte synonyma, och den största skillnaden ligger i att det är väldigt ansträngande att ge kritik. Att bara säga att någonting är dåligt rent generellt kan vem som helst göra - det enda som krävs är förmågan att sätta ihop ord i en mening. Vilket, onekligen, är en av de faktorer som hjälper att föda dumheten.

Kritik kräver ansträngning. Den största ansträngningen ligger i att en måste förstå det en kritiserar för att kunna kritisera det. Den näst största ansträngningen ligger i att en måste förmedla denna förståelse till läsaren i sin kritik, för att sedan följa upp med det som är bra, dåligt och relativt likgiltigt. Vilket, som du kanske anar, med viss oundviklighet leder till massor av text.

Förståelse förmedlas inte i en handvändning, trots allt.

Vitsen med kritik är inte att vara negativ. För det mesta handlar det inte ens om att visa att någon har fel. Det handlar om att sätta in någonting i ett sammanhang, för att på så vis påvisa för- och nackdelar med vissa sätt att betrakta världen. Och, med en pedagogs goda intentioner, att ge läsarna inblick i olika sätt att tänka om världen.

Det är ett himla jobb.

Att vara ett reflexneggo kräver, som bekant, desto mindre ansträngning. Det kan därför göras i långt större utsträckning - massproduceras, om vi så vill. Ett exempel på detta är twitterkonton vars enda funktion är att svara på folk som använder vissa ord. Det är en enkel sak att göra - här är exempelvis alla som använt ordet "Magnihasa" - och material kan återanvändas med lätthet.

Vilket görs. In absurdum. Ibland även mot en och samma person, vilket är mer än genomskinligt.

En annan ickeansträngning är att göra sig allergisk mot vissa ord. Det stora exemplet är förstås feminism - du känner förmodligen någon som helt tappar fotfästet när ordet används. Vilket är en oerhörd makt att ha över någon - att känna till någons knäppord är att när som helst kunna få någon att tappa fattningen. Ofta utan att de själva inser det, så upptagna som de är med att vara arga.

Det säger sig självt att det är svårt att bilda förståelse tillsammans med någon när en behöver tassa på tå kring de centrala begreppen. Särskilt när de förökat sig och blivit många. Och reaktionerna på dem blivit längre än både tålamod och den sociala situationen klarar av.

Och så vidare, i tusen varianter på tema. Människor som, i debattens och polemikens namn, gör sig dummare än de behöver vara.

Var inte en av dem. Var lärorikare än så. Ta kritik. Ge kritik.