Sunday, December 9, 2012

Peppar peppar kaka

Jag misstänker att jag inte är ensam om att ha följt #pepparkaksgate medan den hände, och att en förklaring inte är nödvändig för de flesta av er. För er som firat söndag genom att ta sovmorgon eller läser i framtiden, så består denna gate av detta:

En skola i Laxå rapporterades förbjuda någon från att vara pepparkaksgubbe i luciatåget. De sociala medierna hakade på, och innan någon visste ordet av så talade alla om detta. Bandvagnen var i full sving, och alla hade någonting att säga om saken. Med viss betoning på alla.

Så. Bandvagnen rullade vidare en stund, och allt fler av alla hakade på. Sedan framgick det att det hela var ett missförstånd, och att saker var mindre dramatiska än alla framställde det hela som.

En skulle kunna tro att historien tog slut där. Att storyn är över. Problemet är förstås att sanningen inte riktigt argumenterar för sig själv, och att bandvagnen är en svår sak att stoppa när den väl har fått momentum. Medan jag skriver detta ser jag hur folk diskuterar det "inträffade" utan vidare, och hur de utifrån detta drar slutsatser om dagens Sverige. Tydligen håller den svenska kulturen på att dö ut, bit för bit. Igen.

Det kan vara värt att minnas Thomas-teoremet: en händelse är verklig om den är verklig till sina konsekvenser. Efter ett tag spelar det ingen roll ifall det verkligen hände eller inte - diskussionerna hände, och det är de som spelar roll.

Det som gör det hela desto läskigare är att så väldigt många lagar stiftas i de diskussioner som följer på dylika händelser. Det räcker med att nämna fildelning för att ni ska förstå vad jag menar - en gång i tiden sporrade någon upp tillräckligt mycket rädsla för piratkopiering för att göra alla utom engagerade nördar rädda för fenomenet, och sedan har denna rädsla hängt kvar. Som rädsla, diskurs och inte minst som gällande lagstiftning.

Detta trots att alla bevis du någonsin velat ha visar att kommersiellt baserad verksamhet överlever teknologiska förändringar. Från jordbruket till tryckpressen till internet.

Det finns fler exempel. Kriget mot terrorismen varandes det största. Ett annat är den senaste tidens varningar för cyberbrottslighet. Rädsla först, lagar sedan. Eftertanke efteråt.

Jag vill att ni alla tänker över hur ni reagerade på pepparkaksgate. Eller, rättare, på hur ni reagerar på nästa #gate som utan tvekan kommer att hända. Kommer ni springa med bandvagnen, eller månne ta det lite lugnare och reflektivare?

Jag uppmanar och uppmuntrar.

Flattr this

4 comments:

  1. Blir en röst på SD 2014 för att motverka sånt här.

    ReplyDelete
  2. Det har inte slagit dig att versionen i Expressen är en efterhandskonstruktion? Kritiken blev inte som man tänkt sig och därför ändrades allt till ett missförstånd.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Okay. Vem skulle vara subjektet i den här versionen? Vems agenda skulle ha redigerats bort?

      Delete