Friday, August 10, 2012

Problembaserat byggande

Det finns en pedagogisk metod som kallas problembaserat lärande. Den går i all korthet ut på att presentera ett problem för den lärande, och sedan ställa frågan: vad behöver du veta för att klara av det här problemet?

Effektiviteten i den här metoden ligger i att vägen mellan problem och lösning inte är solklar. Det finns alltid tusen moment mellan det ena och det andra, och medan den lärande tar sig förbi varje moment så sker väldigt mycket lärande. Inte minst genom insikten att det finns tusen moment som måste beaktas. Det finns alltid ett "men!" inblandat.

Den största lärdomen är att det inte finns några enkla lösningar. Även om det kanske kan verka som så.

Låt oss betrakta bostadsmarknaden. Det överraskar nog ingen att det finns problem med den. Problem som med viss enkelhet kan summeras med att det finns för många människor och för få bostäder.

När en ställer upp det på så vis, så antyds en ytterst enkel lösning på problematiken. Bostäder kommer från någonstans, och om vi på något vis kan få fler av dem att existera så kommer bostadssituationen att bli bättre. Färre människor per bostad.

Vilka problem ställer sig i vägen här?

Det mest uppenbara är förstås pengar. Till skillnad från tillfällen att göra politiska poänger om bostadsmarknaden, så kostar det en hel del att bygga saker. Och dessa pengar måste komma någonstans ifrån.

Om vi ser till kommuner - som traditionellt har massvis av pengar, absolut sett - så ser vi att de i teorin skulle kunna bygga massvis av bostäder. Men kommuner har två egenskaper som ställer sig i vägen. Dels så har de andra saker att göra som också kostar pengar, och som inte direkt kan ställas in för några månader för att finansiera storskaliga bostadsbyggen. Dels så har de också en beslutandeprocess där diverse politiska intressen och ideologier utkämpar ömsesidiga förhandlingar mot varandra, vilket gör att stora projekt har en tendens att bli ännu större diskussioner.

Om vi ser till staten - som traditionellt har ännu mer pengar än kommunerna, absolut sett - så ser vi att den också skulle kunna bygga massor av bostäder. Faktum är att den redan gjort det en gång i tiden - miljonprogrammet är inte ett teveprogram, trots allt. Återigen infinner sig men, dock. Dels att den redan gjort det en gång, med blandad framgång. Dels att den (liksom kommunerna) har ett antal andra saker att göra, och inte riktigt kan lägga ner verksamheten för en stund för att fokusera på bostadsbyggande. Och alla gräl som sker på kommunal nivå sker på ytterst högre nivå i statlig regi, vilket på gott och ont är en bromskloss för stora initiativ.

Om vi ser till den privata sektorn - som först nyligen fått sina tassar på stora pengasummor, historiskt sett - så ser vi att den äger en hel del byggföretag. Oftare än inte är det dessa som bygger saker. Men! De har en tendens att bygga saker för vinstens skull, vilket gör att de premierar att bygga bostadsrätter framför hyresrätter. Vilket innebär att de bostäder som byggs tenderar att vara dyra affärer för eventuella boende, och att folk som till äventyrs inte besitter stora kapitalsummor inte riktigt känner sig manade att flytta in. Vilket i sin tur innebär att det inte byggs så många av dem - begränsade marknader är begränsade, trots allt (särskilt så här efter finanskrisen). Och med tanke på de bekymmer som kommun och stat har med att bygga fler bostäder, så kan det inte riktigt vänta oss att dessa finansierar bygget av den mångfald hyresrätter som skulle göra livet så mycket lättare för traktens icke nyinflyttade.

Det som gör problembaserat lärande så effektivt är att det inte finns någon klar väg mellan problem och lösning, och under letandets gång så tvingas den lärande att konfronteras med tusen oväntade bekymmer. I slutänden så har mer lärande skett än genom relativt passivt engagerande med litteraturen. Och under bekymmerfinnandets gång så lär en sig också den ädla konsten att strukturera sitt vetande för att möta de problematiska moment som obönhörligen drabbar en.

Så. Hur ser vi till att fler bostäder händer? Vilka bekymmer står mellan oss och händandet?

Flattr this

3 comments:

  1. Hagfors skall riva ca 300 lägenheter det närmaste året...

    Helt apropå som menar jag att riksdagen borde distribueras, fyra-fem olika kluster på ca 70 ledamöter vardera på orter, som Hagfors där lägenheter och lokaler inte är något pronlem.

    Varför Riksdagen? Jo, ledamöterna där har ingen naturlig anknytning till Stockholm och de är ändå ifrån sina familjer. Finns ingen anledning varför de skulle lägga beslag på smålägenheter i Sthlm.

    Varför ca 70 i varje kluster? Jo, minimum sätts av 4%-spärren, dvs 25. Maximum av Dunbars nummer, hur många personer man rimligen kan känna, ca 150. Mitt emellan ligger 87, dvs fyra platser. Säg fem, för att Sverige är avlångt.

    Riksdageb tar bristen på små lägenheter på allvar. Eller inte.

    ReplyDelete
  2. Problemet är ideologi. Det var problemet i Sovjetunionen, och det är problemet idag i väst.

    Ja, vad skulle annars problemet vara? Kunde man bygga en miljon bostäder mellan 1965-75, varför skulle det vara omöjligt nu? Det är givetvis inte omöjligt. Det är bara icke-PK för stunden.

    För nu ska vi tro på Marknaden. Och på marknaden fattar ingen centrala beslut i viktiga frågor. Därför fattar inga politiker beslut om att det byggas nya billiga bostäder, och inga bonusgullgossar i den privata sektorn fattar de besluten heller.

    Vi på marknaden ska på något sätt fixa detta själva, som om vi levde på stenåldern, och kunde fälla trän i närmaste skog och bygga egna experimentlokaler på valfri plats.

    ReplyDelete
  3. Det som jag tycker är synd är att företagen och kommunerna inte förstår att fler bostäder behövs och gör nytta. Flyttar fler in så växer staden. Bostäder lönar sig alltid i längden men problemet är att företagen vill ha små investeringar som lönar sig direkt.

    ReplyDelete